Sen jag skrev sist har det "bara" blivit ett lapptäcke och en tröja. Det är inte alltid saker och ting går jättefort.
Gunilla sytanten har sytt några fina täcken i tekniken "Falsk Log cabin" liksom
Jane Gardner som dessutom varit så snäll att hon delat med sig av hur man gör. Jag minns hur imponerad jag blev när jag såg bilder på deras täcken och rätt som det var ploppade minnesbilderna upp och jag bestämde mig för att sy ett eget. Hela tiden med tanke på att det skulle bli ett täcke till ett flyktingbarn.
Så här blev mitt täcke
Jag använde en kraftig vit fleecepläd som både "vadd" och baksida och det blev bara smala strimmor kvar av fleecen. Alltså, täcket blev betydligt större än jag hade tänkt från början. Helt klart passar det även en vuxen. Då dök tanken upp: Jag kanske ska ge det här till sambons underbara syster (tanken har funnits en tid att hon ska få ett mystäcke), men....... Nej, hela tiden jag har sytt har jag tänkt på människorna på våra asylboenden. Täcket är sytt för dem och så får det bli. Jag kan inte ändra den tanken. Det känns helt omöjligt. Svägerskan får vänta en tid.
Det blev en hel del garn över när jag stickade min tröja. En del (det mesta) har gått åt till denna tröja i storlek 1 - 1½. Även den tänkt till ett asylsökande barn.
I lördags tog jag bussen ner till Syfestivalen - vinterns stora inspirationsdag tillsammans med min väninna från Arbogatiden. Vi har fortsatt traditionen med gemensamt besök på Syfestivalen, men nu kommer vi med buss från olika håll.
För första gången sedan jag började åka dit tittade jag mer på garner än på tyger och annat för lappteknik. I och för sig fanns det nog fler montrar för stickning än för sömnad, men sånt har jag bara passerat tidigare. Nu när jag upptäckt att jag klarar av att sticka igen, så blev de montrarna mycket intressantare än förut.
Inte så mycket fick följa med hem
Ny sprätt och eventuellt några rundstickor, det var bestämt redan på hemmaplan. När jag sen råkade springa på några böcker med stickmönster för barn, ja då kunde jag inte motstå. Många av mönstren kan man ju hitta på nätet, men precis som med lappteknik, så tycker jag det är kul att sitta och bläddra i böcker och se fina bilder. En fördel med mönster som jag skriver ut från nätet är att jag kan skriva anteckningar direkt på mönstret. Det går ju att skriva ut igen om jag vill använda mönstret till annan storlek. Jag skriver aldrig i mina böcker, möjligen kan jag fästa en post it lapp med anteckningar.
Måndag och som vanligt länkar jag till
Eva/Bambisyr och hennes visa och berätta.