söndag 27 mars 2011

Söndagsutflykt

Jag har ju inte så mycket att göra för tillfället, mer än vänta och kanske sy litet.
Idag tog jag Stoja och kameran med mig på en liten utflykt. Den stora och bästa kameran är nerpackad. Var vet jag inte, så det fick bli lilla fickkameran som följde med.
Först funderade jag på att ta med mig fika, men sen bestämde jag mig för att det kunde jag köpa vid Hjälmare docka.

Vad jag hade glömt var att de har stängt p.g.a. av att vattenledningarna frusit i vinter.




Här och där är det öppet vatten i alla fall.




Vid badplatsen var bryggan delvis överisad


På ett ställe är det som ett litet vattenfall och där var grenarna belagda med is. I verkligheten glittrade isen, men det lyckades jag inte fånga på bild.






Efter en ganska lång koppelpromenad kom vi ut till en udde där jag brukar låta Stoja springa lös.

Hon blev så ivrig så det var svårt att få med henne på bild





Tyvärr tappade jag bort kopplet när vi var där ute på udden, så det blev en dyr promenad. Jag måste ju köpa ett nytt läderkoppel i morgon. Tack och lov hade jag en halti (en sorts nosgrimma som jag använder när jag har ont i axeln. Stoja kan inte dra så hårt då) i väskan. Den fäste jag vid halsbandet, så jag kunde få med henne längs landsvägen till bilen. Hon är tyvärr inte så väluppfostrad så jag vågar ha henne lös där det kan komma bilar.

3 kommentarer:

  1. Härliga bilder. Så typiskt att tappa kopplet, tur att du fixade att komma till bilen ändå.
    När jag inte vill bära på kopplet så brukar jag knyta det om midjan på mej själv... förhoppningsvis så tappar jag det inte. :-)

    SvaraRadera
  2. Vilka fina bilder du tagit. Ser jättehärligt ut.
    Kopplet har ja ginga problem med däremot skulle jag trappa bort Walle om jag knäppte lös honom fö rhonom går det bara inte att släppa.
    Kramzi o ha det gott!

    SvaraRadera
  3. Annemarlen: jag brukar också knyta kopplet runt midjan. Att jag inte gjorde det idag, skyller jag på min allmänna stress och tanklöshet.
    Anki: Stoja är för det mesta ganska lydig och kanske litet feg, så på lämpliga ställen har jag henne lös. Det gäller bara att ha koll så hon inte skrämmer någon. Många blir ju jätterädda om de möter en stor schäfer.

    SvaraRadera